Hur mår du? — En fråga om ekonomi

Jag vet hur det är — psykisk ohälsa är svår att tala om. Jag vet hur det är att skämmas över och inte vilja prata med någon om sin ångest, stress eller hur man varje kväll går och lägger sig med ont i magen. Jag vet hur det är att känna sig ensammast i hela världen och som att man är den enda i hela världen som mår pyton.

Hur det känns som att alla andra har allt under kontroll, och att jag bara är lat eller dålig som inte klarar av att rycka upp mig och gå vidare. Det är bara några år sedan jag var där, allra längst ner i mörkret. Jag kände mig ensam i mina känslor, vilket ironiskt nog gjorde mig ännu mer benägen att hålla de tunga tankarna för mig själv och fick mig att må ännu sämre. Jag vet hur det är att fastna i en nedåtgående spiral som aldrig verkar brytas.

Men jag vet också hur det är att se attityder förändras och narrativet byts ut. Jag har sett ett helt internetlandskap förvandlas och öppnas upp; gå från att vara del av en toxisk tystnadskultur till att bli ett välkomnande sammanhang där det är okej att inte alltid må bra. En plats där man kan prata om ångest, där folk lyssnar, där folk förstår och känner igen sig, där folk stöttar varandra. De senaste åren har det skett en tydlig förändring och det anses idag inte längre fult att dela med sig av sin psykiska ohälsa.

Många är öppna med att de går till psykolog eller äter ångestdämpande medicin för att inte sjunka under vattenytan och debatten om ungas psykiska hälsa får ta allt större plats i offentliga såväl som privata rum. Spiraler bryts och stigman försvinner.

Nu hoppas jag att vi ska få se samma förändring när det kommer till att prata om ekonomi och skulder. Jag blev inte förvånad när jag läste resultatet från en undersökning som Anyfin genomfört tillsammans med YouGov kring finansiell hälsa. Den visade att två av tre svenskar har konsumentkrediter idag, och mer än hälften använder eller har använt sig av en delbetalning. Samtidigt upplever nära en fjärdedel av alla tillfrågade att deras ekonomiska situation innebär stress, ångest och ont i magen. Vi är alltså långt ifrån ensamma om vår ekonomiska situation, oavsett hur den ser ut, men pratar ändå inte om den av rädsla för att ingen förstår eller vet hur det känns. Vi måste börja prata om ekonomi med varandra.

Genom att normalisera samtal om hur vår ekonomi får oss att må kommer vi att få hjälp med att bära vår ångest och framförallt få till en livsavgörande förändring. När det inte längre anses skamligt att dela med sig av sin ekonomiska situation kan den nedåtgående spiralen brytas genom att det över tid blir lättare att be om hjälp och byta ut negativa tankemönster mot konstruktiva beteenden och ett bättre mående.

Tilllsammans med Anyfin uppmanar jag därför alla att öppna upp sig för någon som står en nära, och prata om vilka känslor ens ekonomi får en att känna, som ett första steg i att få till en förändring. Det kommer både få oss själva att må bättre, och hjälpa fler att redan från början hålla sig från destruktiva tankemönster och beteenden. Jag har sett det hända förut, och jag vet att vi kan få det att hända igen. Hur får din ekonomi dig att må?